Jag kommer sluta

Som ni märker ekar denna bloggen mer och mer tom, saknar relevant content och så vidare. Det känns som jag tappat gnistan och det har mer blivit en press att jag MÅSTE skriva, vilket jag gör sena nätter istället på min fria tid. 
 
Tyvärr vrids och vinklas allt jag skriver. Jag vågar inte skriva åsiktsinlägg för att det kan tolkas fel, jag får inte försvara mig om något går fel heller, för det anses inte vara bra för mig. Jag vill så gärna vara till lags för alla, men det går inte. Jag får konstant pikar om att jag "borde uppdatera" vilket känns jobbigt då mitt liv går lite på repeat just nu. Tiden blir knapp och på tävlingar orkar jag inte uppdatera alla sociala medier konstant för jag måste fokusera om, kameran åker inte heller med så ofta längre, och det gör mig rätt ledsen faktiskt, jag älskar att ha minnen från allt, och nu snackar vi verkligen allt, men jag kan liksom inte tvinga någon till något. Jag vill inte visa upp mitt förhållande med E för alla, jag vill inte visa upp festandet, för det hör inte hemma här. Man får skit för allt, och jag är inte supertaggad på det om jag ska vara ärlig. 
 
Rider jag två tävlingar för tätt får jag skit för det, men tävlar jag inte alls kommer jag tappa suget förr eller senare. 
Festar jag för intensivt med mina vänner är jag partyprisse alternativt någon form av alkoholist, men festar jag inte alls är jag osocial och tråkig. 
Pluggar jag för mycket borde jag spänna av, pluggar jag för lite måste jag ta mig samman. 
Tränar jag för mycket är jag för målinriktad, tränar jag för lite är jag soffpotatis.
Äter jag för mycket så hetsäter jag, äter jag för lite och samtidigt posear med thigh-gap på instagram så är jag anorektiker. 
Jag kan inte posta för mycket hästbilder för då har jag inget liv, men jag kan inte posta en enda selfie utan att få höra pikar som "uh en ren selfieblogg". 
 
Samtidigt som det har varit otroligt roligt, kul och givande att ha dessa 4,5 åren så är det nog dags att gå vidare. Det är tråkigt med den följarbasen jag jobbat upp, men som sagt, bloggarnas tid har sen länge varit påväg att dö ut, därför har det varit svårt att få fler följare som ständigt varit målet, och därför har jag tappat suget och drivkraften när jag inte känner att jag kan bli bättre. 
 
Men det har varit roligt under den här tiden. Tack alla som följt genom åren, men nu kastar jag in handduken. 
 
Denna gången - Inte på återseende. 
Simone 
 
 

Trimm på Amarone

Till helgen åker jag till Vinslöv och rider en H90 och därför blev det ett pass på Amarone idag. Han var verkligen jättefin och är en så rolig häst att rida! Vi gjorde lite dressyrjobb och hoppade ett par språng. Är lugn och hoppfull inför söndag verkligen! 


Lattis har vila, välförtjänt nu. Hon ska väl få gå där iallafall imorgon också, promenerade en sväng med henne igår och 2 dagar i hagen mår hon inte dåligt av. 

Imorgon väntas att jag ska köra ett par ärenden och på ett möte vid 13-tiden. Sen ska jag packa ihop lite grejer inför söndag så det är klart, orkar inte stå i sånt sen. 

Men vi höres när vi höres.  

Coolaste Amarone. Sånt scoop.

Latte galenpanna

Alltså omg latte idag var överallt och ingenstans. hoppade upp och ner på marken och for omkring och var rädd för allt. Banan hal så behövde rida långsamt och jag vart lite nervös för hur Latte och jag ens skulle komma ur detta. Men Latte skötte sig. Iallafall när det gällde hoppa hinder. 


Vid arenan och vattenhindret släppte allt och hon tuffade på igen. Man fick rida långsamt i början men hon är ju snabb i grunden min lilla häst. Hon har ju sån vilja och tycker det är så kul, men jag måste hålla tillbaka inför hindrena - därför hoppar hon som en känguru när vi vänder mot dem, haha. Men klockrent på alla smalhinder och vattnet, min stjärna. 

Fy vad jag älskar henne och hennes inställning. Hon gör allting som är rätt så svårt, och bara leker igenom. Det är som om hon säger "okej Simone jag hoppar oavsett vad" och det är en otrolig lättnad att kunna lita på henne så pass. Min fina lilla häst. Hon har ju en bit ifrån bästa hopptekniken men idag fick vi bra språng när jag bad henne chilla lite under banans gång, men hon har ju en gudomlig inställning. Min finaste sessa.