Lång dag!

Hej på er! Bloggen har segat lite idag. Men har inte orkat. Har haft en grym dag ändå, skolan var rolig, alltså svenskalektionen när det spårar, tillochmed jag låg på golvet och vred mig av skratt. Härliga vänner! Sen SO till 1000%. 
 
Därefter var det ut till stallet. En sadelutprovare var ute idag, vi har haft till Helge och det var enkelt för henne att kolla på Alaskas sadlar. Jag fick ridförbud i min dressyrsadel, ord och inga visor. Den ligger inte alls bra längre... Dock fungerade Ronjas gamla dressyrsadel bra, men det kunde bli aktuellt att rida i den framöver. Hoppsadlen låg bra, utan padd. Jag har haft korrektionspadd innan, men nu låg den bra utan. Vilket har visat att Alaska har breddat sig som bara den, och den blir för smal eftersom jag haft ilägg i fram i padden också. Detta har lett till att Alaskas sadel har lagt sig i bakvikt och tryckt på ryggen. Min prestige låg förövrigt bra, och den var fin i stoppningen. Den ska dock värmas om så den blir något ändrad med någonting, och sen omstoppad så den ligger till 110% rätt på Alaska.
 
Red han lite idag, med hoppsadlen utan padd. Kände att jag kom närmre. Dock var det inte jätteskillnad i hur han tog bettet. Stundvis slängde han huvudet vid minsta lilla tag i tyglen och stundvis bet han tag i bettet. Är det inte något med tänderna, inte ens en liten hake så kommer jag bli frustrerad. Då bryter jag ihop totalt... Dock känns det som att det borde kollas upp, och då ska jag även fråga massor om vilken nosgrimma och vilket bett som passar Alaska absolut bäst. Dagen har vi även frågat om olika hästtandläkare och vilken som är bäst. 
 
Jag har i princip gett över allt ansvar med att hitta felen till dem som kan sånt här. Jag har ingen koll och är inte specialiserad. Lalle är känslig och det blir så lätt fel. 
 
Framöver tills vi hittat och det känns bra så ska vi bara rida ut i skogen. Ta det lugnt. Kanske något dressyrpass ibland. Men inte mer förrens detta är löst och han känns bra igen. Tar Helge i så stor utsträckning som möjligt. Men nu känns det ändå som att vi är på rätt väg. 
 
 

Svar på frågestunden - del 1

Blev en del frågor, men fortsätt fråga, perfekt så får ni veta massor mer! 
 

Tömkör du något? 
Nej det gör jag inte. Vet att det är superbra för hästarna, och att jag borde. Men jag kan ärligt inte det. Jag longerade massa för ungefär 2 år sedan, men utan inspänningar. Jag är så okunnig på allt med inspänningar och tömkörning att det nog hade gjort mer skada än nytta. Tyvärr! 

Vad tycker du är det bästa med att rida? 
Känslan av frihet, samspel, farten och glädjen med hästen. Går inte att sätta pris på känslan alls.

Om du fick rida vilken häst i världen, vem skulle du välja då? 
Hade valt antingen Reallity, eller Valegro. Hmm, svår nöt det där. Om jag skulle få välja bland "normala" hästar skulle jag göra mycket för att få rida Ronja igen. Hon var one of a kind.

Hur skulle din drömhäst vara? Både i utseende, personlighet osv! 
Hmm, lätt skimmel som Alaska. Skulle nog också vara en kopia av Alaskas exteriör i storhästformat. Sen skulle den vara som Helge när det kommer till tilit. Skulle vara totalt orädd. Kvick och allert. Hoppa med stort scoop och ha en bra galopp. Gärna villig att lära och en bra arbetskompis. Dessvärre kostar dessa hästarna därefter. Stora summor ska man ha ut om man vill ha en sån här häst. 

Vad tycker du om ps of sweden? Skulle du vilja ha några av deras produkter? 
Jag tycker om iden med bra arbetsvillkor. Bra läder och kvaliten verkar grym och många är nöjda. Anatomiskt går inte att förhandla bort, det är superbra för hästen. Snyggt överlag och bra tanke med att ingenting är omöjligt. 
Skulle gärna ha varsitt Jump Off revolution till Helge och Alaska. Dock finns inte deras träns i ponnystorlek (stor disslike). Och 2200kr är mycket för ett träns. Men drömma kan man och isåfall skulle jag gärna ha en uppsjö med pannband och schabrak och täcken och typ allt. Haha! 

Vilka 5 saker skulle du inte klara dig utan i stallet? 
På vintern är det garanterat: Ridkjol, Vantar, Reflexer, En bra gängtapp till isbroddarna och vattenkokare. 
På våren: Massa olika hanskar, får inte bli kall och inte för varmt. Ett bra liniment till att ha koll på gallor när träningen blir hårdare, Lipsyl, silikongummiband och framförlallt torrschampo för skimmlar! 
På sommaren: Min fälttävlanshjälm eftersom min andra blir väldigt varm, Färglada pikeer, kylgel, myggmedel och flughuvor till hästarna!
På hösten: Många regnjackor, En tydlig veckoplanering så man fortsätter rida ordentligt, bra smörjgrejer efter ridning i ösregn, många färgglada boots så man inte tappar bort dem i leran och  gummistövlar!

Hur tänker du när du lägger upp planeringen för hästarnas träning?
Först och främst ser jag ju på hur tävlingarna ligger, och jag vill ju rida dem så de kan prestera på max där. Brukar lägga in minst 2-3 dressyrpass i veckan, sen mycket uteritter. Vill inte hoppa mer än 2ggr i veckan som mest. Det får inte kännas för mycket! Sen är det mycket att rida på olika underlag och få varierad träning. 
 
 

Korten på bordet, såhär ligger det till

Att tisdagens träning slutade i tårar är ett faktum. Att Alaska stannade två gånger på tävlingen är det likaså. Kom in på träningen och vår tränare säger direkt att hon ser att Alaska har tappat självkänslan. Vi båda är i princip livrädda för oxrar, och vi misstänker att han har slått sig någongång under 2015, så han har fått ont och därför inte vill hoppa. Han bjuder inte till själv, inte alls. Han slänger med huvudet och jag kan inte ta i munnen på han alls. Jag är rädd att tappa kontrollen. Alaska känner att han inte reder ut situationen. 
 
Jag tror Alaska har ont i någon tand, någon hake eller liknande. Sen har vi både gjort varandra rädda. En nedåtgående spiral. Som gör så fasansfullt ont. Något måste göras det vet ju jag med. Vi har planen att kolla upp Alaska i följande steg, tills vi hittar vart det ligger: 1, Tandläkare, 2, Sadelutprovare, 3, Equiterapeut, 4, veterinär. Något är fel för Alaska är inte sig själv och har kännts konstig till och från hela säsongen. Nu är det så gott som konstant att det inte känns bra. Alaska har därför tävlingsvila nu, och träningsvila med. Vi rider ut lugnt i skogen utan krav. Jag har fått acceptera att 2015 inte var vår säsong alls.
 
Om vi hittar problemet och åtgärdar det, kommer vi försiktigt starta Alaska på den nivån som känns bra. Då tanken att vi börjar på en 80 nivå och ser om "vanliga" Alaska är tillbaka och då kan vi tuta och köra. 
 
Är det inget fel på Alaska, är det något fel psykiskt på oss som ekipage. Då bryter vi ner allting. Vi börjar från scratch. Startar på P70 och när det känns okej och lugnt kör vi försiktigt upp igen. Under denna tiden lär Alaska bli dressyrponny medans vi bygger förtroendet hemma. 
 
Om vi provat båda, och det inte fungerar alls, det bara går inte på över ett års tid är det bästa för oss båda att gå skilda vägar. Då är det inte meningen att vi skulle fungera, och då får vi helt enkelt hitta det nya rätta hemmet.
 
 
Såklart det är surt att världens bakslag ska komma just nu. Men ändå, mina chanser att komma med till SM var redan så små. Det har varit mycket fel i år och vi kan inte komma med på gamla meriter. Alla tankar om mästerskap med Alaska har jag lagt åt sidan, och det gjorde jag för ett tag sedan. Redan innan helgen insåg jag att vi inte håller måttet. För tredje året stryker vi SM från kalendern. Det känns, det känns så ordentligt i hjärtat. 
 
Detta blir mitt och Helges år istället. Jag har ingen aning om när Alaska är tillbaka. Så nu finns tid, ork och framförallt ekonomnin för att satsa på Helge som blivit lite bortprioriterad. Nu har ju tanken vait 90 detta året, men eftersom jag lär ha fritt nu blir det H100 att känna på och bli stadiga på. Han har blivit så fin, men jag kan ändå inte glädjas med allt eftersom Alaska inte är på topp. Det är så mycket att jag själv vill bara gråta. Att komma iväg ifrån vardagen hade varit superbra. Eller bara denna långhelgen var välbehövlig. För det här är så knäckande att jag inte vill vara med längre.