Vila i frid, älskade älskade Ronja

Hur säger man ett sista hejdå? Till ponnyn som la ALL grund för min ridning, som tog mig från en svår ridolycka till att rida fälttävlan, som vann massor av rosetter när vi flög runt varje hoppbana, som varje dag var min bästa vän. Hur säger man ett sista hejdå? 
 
Den frågan fick jag ställa mig själv på påsklovet när jag bokstavligen avbokade allt när jag fick klartecken att åka ner för ett sista möte med Ronja. Jag är så otroligt tacksam att jag fick den chansen, även om jag grät - i princip - konstant. Jag är verkligen superglad att Ronja fick bo och leva som den prinsessan hon är hennes sista år i livet. 
 
Men det skulle ha blivit så många fler år för henne. Det kändes ofattbart att hon, så fräsh, fin och välvårdad inte kan fortsätta livet på jorden. Det gick knappt att ta in. Hon var inte klar på jorden och det är orättvist. Men detta var det absolut bästa för henne pga en skada som aldrig kommer läka. 
 
Vår alltid så kloka och fina Ronja. Nu vet hon mer än oss alla, nämligen vad som händer efter livet på jorden. Jag hoppas för allt att hon går på de evigt gröna ängarna, äter gräs, springer fort, hoppar högt och vinner allt. Precis så som hon älskade livet på jorden. Det finns inget mer att göra nu än att vänta tills vi möts igen.
 
Vi ses på andra sidan Ronja, förr eller senare. 
 
 
Publicerat i Allmänt