SHT 2017 - terrängen!

Terrängdags på typ jordens finaste bana. Terrängbanan var verkligen superfin och att få rida där kändes typ stort. Hemma satt folk och kollade på livesändningen. Banan innehöll mycket vita hinder, och även en del tittigare hinder. Jag ville ju inte misslyckas. 
 
Resultatmässigt får man väl ändå säga att jag inte gjorde det. Jag hade en utbrytning, men jag är ju liksom inte nöjd. Det finns många förbättringspunkter. 
 
Första hindrena flöt på bra, Latte svarade direkt, var kvick i benen och otittig. Ur vatten låg en svår anridning på en spets som hinder nr 6. Jag blev inte klar i svängen, Lattes huvud for upp lite och hon hann helt enkelt inte förstå uppgiften innan hon skulle hoppa. Anridning nr 2 blir liksom åt helvete, kommer på fel sida lite blommor osv men hon hoppar ändå. Vilket ändå blir lite plåster på såren. Vi ska prova rida med martingal och se om det kan hjälpa mig lite. 
 
Här efter blir jag typ stressad(?) och jag försöker övertala mig om att inte ge upp. Tyvärr mätte jag inte ut några tidpunkter och klockan tickade utan att jag direkt visste om det eftersom jag trodde jag låg efter i tiden. Jag gasade upp, vilket var otroligt dumt, oansvarigt men framförallt mest ett kvitto på bristande rutin, vilket är helt okej (eller ja ni fattar, inte mitt agerande utan min brist på rutin).
 
Sprången blir inte direkt bra, Latte räddar mig väldigt mycket. Jag tar dock tillbaka till svårigheterna 10ABC, en Coffin med inhopp med ris som nådde upp till bröstkorgen på mig, 4 steg till en grav och 6 galoppsprång till en tripplebrush som också var smal. Här var jag med och höll mig till planen. Då blev det enkelt. Nästa svårighet var 12 AB, jäklar vad jag hade respekt för denna kombinationen. Helvit, man behövde rida på fram för att nå med galoppsprången, lutande hinder i nedförsbacke med sväng till smalhinder. Drog en lättnandes suck efter detta hindret, haha. 
 
Sen håller jag ju på att ramla av efter hinder 13A, Allting låg perfekt, tempot var tillbaka för en gångs skull och jag vet inte vad felet kom ifrån, jag satt upp och spände magen mer än någonsin, men jag flög fram på halsen, tappar tyglar, ser ingenting för hjälmen kasade ner över ögonen, vet att jag om 4 språng ska hoppa nästa hinder och det står andra hinder i vägen som vi inte ska hoppa. Jag lutar mig bakåt och har typ nacken böjd bakåt i 90 grader för att kunna se, rider med långa tyglar och styr lite fint över hinder 13B. Där var man glad för grip på ridbyxorna och mindre glad på hjälmens storlek haha. 
 
Resterande bana går i 120 knyck. Vid det här laget går det rätt ordentligt fort, Latte hoppar fint väl nere i vattnet. Vid övergången till fält två kan jag inte styra, allting är överallt och man har noll koll. Jag får typ ingen luft pga har inte gjort en astmautredning vilket jag garanterat kan sätta pengar på att jag har, det är 26 grader varmt och strålande sol och man är så hög på adrenalin så kroppen pumpar. De sista sprången går bra, inget blir perfekt men på något sätt kommer vi i mål. Ungefär 20s innan optimaltiden ens passerat, och jag är bara jäkligt glad jag klarade mig med bara en muntlig varning. Latte stissade runt efter målgång så kylningen blev svår. Dock återhämtade hon sig riktigt fort trots värmen, det känns super ändå, hennes kondis är det inget fel på. 
 
Det blev en hel del lärdommar rikare efter terrängen iallafall. Vi har ju där att göra, men vi måste bevisa det nu. Jag har lite mer press på mig att faktiskt ta mig samman och göra bra ifrån mig nu, framförallt inom säkerhetsbiten. 
 
^fokuserad inför terrängen haha. 
^näst sista hindret, Latte ser glad ut iallafall haha. 
 
 
(Långt inlägg, imrogon kommer hoppningen!)
Publicerat i Allmänt
#1 / / Jonas:

Jag kan inget om hästar men måste säga att det är en otroligt vacker häst. Jag har bara tittat på hästhoppning på TV men aldrig sett fälttävlan. Det känns som en betydligt roligare sport att titta på. Jag hoppas att vi får se mer fälttävlan på TV framöver.