Film från 1* i Flyinge

 
 
 
 Finally fick jag tid att publicera denna, älskade häst. Man bara måste ju älska henne. Bästa Lattis! 
 

Bästa sommarminnet

Insåg hur lite jag publicerat från denna tävlingen, bästa Latte. Minns verkligen denna rundan som bästa känslan jag någonsin haft, tävlingen var cool att rida. Det var skönt att ha tränare med i ryggen, och det var här det verkligen satt. Min fina prinsessa. Hon var klockren på allt. Jag försöker få upp filmen för er också, den är ju inte i superkvalite men det är väldigt roligt att se. Min första 1* blev sänd på equisportTV, den är väldigt rolig att ha sparad. Jag blev så nervös för många satt hemma framför TVn och kollade, många skrev hur de följde livesändningen. Dock var det det sista jag tänkte på väl i sadlen. Finaste Lattis. Ni kommer se på filmen hur bra hon var. Lägger upp filmen senare, men ni får prints sen! 
 

Lag-SM 2016 - Terräng

Vi laddade om ordentligt under lördagkvällen, vi hade ryttarfest, gick terrängbanor och hängde i stallarna. Framförallt så sov vi jättebra på hotellet, trots att det var kallt. Latte sov jättebra hon med. 
 
Vi började med att veterinärbesiktiga, Latte typ stack när vi skulle trava tillbaka och vi alla insåg att det var inget fel på henne, haha! Sen började vi göra alla förberedelser, smorde ben, broddade och fixade allt så det var på plats. Vi hejade fram vårt lag, alla var jätteduktiga. Jag fick gå ut som sist i laget. Det hade blivit fel men jag kände att jag kunde hantera den pressen. 
 
Jag ska inte vara sån här, men banan var väldigt lätt för att vara en SM-bana. Tyvärr, det hade gynnat oss med lite svårare bana och fler utslag. Men det krävdes ridning ändå. Min lagkompis hade haft lite utslag på banan och sa åt mig att bara rida frammåt som enligt planen inte börja backa och lägga in galoppsprång, för det var det som brast för de som hade problem. Jag fick inte lägga in galoppsprång någonstans på banan, men det var det enda jag gjorde på framhoppningen. Tills Latte tvärnitade så jag fick mig en regäl påminnelse om att det var dags att skärpa sig nu. 
 
Ute i terrängen var Latte som en dröm att rida. Ni vet ju att hon brukar vara lite som hon är i början av banan, men nu bara körde hon som om det inte fanns någon morgondag. Jag mest satt där, hade tillochmed plockat dit sporrar för det var lådor med massa höbalar tidigt i banan, någonting hon tidigare tvärvägrat på. Tack och lov körde hon som aldrig förr. Red helt enligt planen. 
 
Första svårigheten var hinder 5 abc, en kombination med stockar som verkade trång men man behövde rida fram ordenligt för att räcka över. Sen blev det svårt att svänga haha, man skulle göra en 180graders sväng och det stod typ träd i vägen. Men vi galopperade på, hindrena flöt fram. Svårighet nummer två kom på hinder 10, ett omgjort hinder med djuplandning som krävde att man tog tillbaka, sen skulle man galoppera på för att få upp farten igen till en 120cm hög och bred oxer, sen galoppera vidare till en kombination, ett smalt hus som inhopp, 3 galoppsprång fram till en stor vit båt. Där var Latte jättefin. Hon var jättefin på hela banan. 

Sen var det trakhener till smalhinder, något hon gjorde enkelt på träning och ännu bättre på tävling. Sen var det dags för ravinen, kom in på ett halvsprång över inhoppet men Latte räddade mig. Det flöt på bra inför b och c, hon var riktigt fin på smalhindret (c). Sen kommer vi ut på fältet igen, och Latte är så stark att jag verkligen inte kan få igenom en ordentlig halvhalt. Optimalt hade varit att lägga en volt men underlaget var blött och skulle inte klara av en volt för att få effekt. Det fick bära eller brista, och eftersom Latte är modig gick det vägen. Sen försökte jag bromsa hela vägen till vattenhindret. Där jag insåg att jag inte kan bromsa för då skulle jag få ett stopp. 
 
Inhoppet till vattnet var ett smalhinder, som det fanns en alternativväg till, som många red men jag valde att rida raka vägen. Latte hoppade jättefint, både ner och ur vattnet över en tripplebrush. Vattnet hade som tur saktat ner oss en del så tempot inte var farligt högt. Det var två hinder kvar och jag kunde verkligen bara njuta. Hon var så fin så fin. Och känslan att gå i mål efter en felfri terrängrunda? Ord kan inte beskriva den. Wow. 
 
^bordet där hon kom jättefort, min lilla starka häst ❤︎