Lag-SM 2016 - Terräng

Vi laddade om ordentligt under lördagkvällen, vi hade ryttarfest, gick terrängbanor och hängde i stallarna. Framförallt så sov vi jättebra på hotellet, trots att det var kallt. Latte sov jättebra hon med. 
 
Vi började med att veterinärbesiktiga, Latte typ stack när vi skulle trava tillbaka och vi alla insåg att det var inget fel på henne, haha! Sen började vi göra alla förberedelser, smorde ben, broddade och fixade allt så det var på plats. Vi hejade fram vårt lag, alla var jätteduktiga. Jag fick gå ut som sist i laget. Det hade blivit fel men jag kände att jag kunde hantera den pressen. 
 
Jag ska inte vara sån här, men banan var väldigt lätt för att vara en SM-bana. Tyvärr, det hade gynnat oss med lite svårare bana och fler utslag. Men det krävdes ridning ändå. Min lagkompis hade haft lite utslag på banan och sa åt mig att bara rida frammåt som enligt planen inte börja backa och lägga in galoppsprång, för det var det som brast för de som hade problem. Jag fick inte lägga in galoppsprång någonstans på banan, men det var det enda jag gjorde på framhoppningen. Tills Latte tvärnitade så jag fick mig en regäl påminnelse om att det var dags att skärpa sig nu. 
 
Ute i terrängen var Latte som en dröm att rida. Ni vet ju att hon brukar vara lite som hon är i början av banan, men nu bara körde hon som om det inte fanns någon morgondag. Jag mest satt där, hade tillochmed plockat dit sporrar för det var lådor med massa höbalar tidigt i banan, någonting hon tidigare tvärvägrat på. Tack och lov körde hon som aldrig förr. Red helt enligt planen. 
 
Första svårigheten var hinder 5 abc, en kombination med stockar som verkade trång men man behövde rida fram ordenligt för att räcka över. Sen blev det svårt att svänga haha, man skulle göra en 180graders sväng och det stod typ träd i vägen. Men vi galopperade på, hindrena flöt fram. Svårighet nummer två kom på hinder 10, ett omgjort hinder med djuplandning som krävde att man tog tillbaka, sen skulle man galoppera på för att få upp farten igen till en 120cm hög och bred oxer, sen galoppera vidare till en kombination, ett smalt hus som inhopp, 3 galoppsprång fram till en stor vit båt. Där var Latte jättefin. Hon var jättefin på hela banan. 

Sen var det trakhener till smalhinder, något hon gjorde enkelt på träning och ännu bättre på tävling. Sen var det dags för ravinen, kom in på ett halvsprång över inhoppet men Latte räddade mig. Det flöt på bra inför b och c, hon var riktigt fin på smalhindret (c). Sen kommer vi ut på fältet igen, och Latte är så stark att jag verkligen inte kan få igenom en ordentlig halvhalt. Optimalt hade varit att lägga en volt men underlaget var blött och skulle inte klara av en volt för att få effekt. Det fick bära eller brista, och eftersom Latte är modig gick det vägen. Sen försökte jag bromsa hela vägen till vattenhindret. Där jag insåg att jag inte kan bromsa för då skulle jag få ett stopp. 
 
Inhoppet till vattnet var ett smalhinder, som det fanns en alternativväg till, som många red men jag valde att rida raka vägen. Latte hoppade jättefint, både ner och ur vattnet över en tripplebrush. Vattnet hade som tur saktat ner oss en del så tempot inte var farligt högt. Det var två hinder kvar och jag kunde verkligen bara njuta. Hon var så fin så fin. Och känslan att gå i mål efter en felfri terrängrunda? Ord kan inte beskriva den. Wow. 
 
^bordet där hon kom jättefort, min lilla starka häst ❤︎
 
 

Lag-SM 2016 - Banhoppning

Som ni läste igår hade vi ingen optimal start på Lag-SM, men jag fick lägga det bakom mig. Tog ut min olycka där så kände att vi kanske hade lite mer flyt i banhoppningen. 
 
Innan vår 1* drog igång var jag nervös. Så nervös. Jag kunde se typ 10 ryttare från den första avdelningen i 1*-klassen (jag red i avdelning 2), sen fick jag lämna och bara vara i stallarna. Jag var nervös för jag vet att banhoppningen är min största akileshäl, men också för att jag såg många riva ut sig. Det var fel överallt. Det var liksom ingenting som utmärkte sig som extra svårt, utan verkligen hela banan orsakade problem. 
 
På framridningen och framhoppningen kändes det bra. Min tränare kunde hjälpa mig men vi blev lite tidspressade i slutet. Vi hade verkligen ett skitsprång där vi rivit hela oxern som sista språng med oss in på banan. Det gynnade sig dock. 
 
Mitt problem är ju att Latte lätt blir för lång, plockar bort galoppsprång och liksom blir slarvig över hindrena, därför måste jag göra tydliga halvhalter efter var typ 3e hinder. Vi kom bra in på hinder ett, men får en snäv 90graderssväng till hinder 2 (som typ alla plockade), för en till 90-graderssväng, fast åt andra hållet till hinder 3. Det var en stor jäkla oxer där naturlig väg gav med sig ett halvt språng fel. Man fick antingen rida ut vägen eller kapa den för att komma på någorlunda relaterat avstånd. Latte rev hinder 2 och normalt sett hade jag redan här behövt göra en ordentlig halvhalt, men pga banans utformning gick inte det så vi rev hinder 3 med. 
 
Att ha 8 fel redan efter tre hinder är hemskt. Jag hann tänka massa gånger "shit nu är det slut på vår SMresa" minst 10 ggr innan jag bestämde mig för att göra en regäl halvhalt innan hinder 4, och när vi klarade det tändes min fightingspirit igen. 
 
Mellan hinder 6&7 var det relaterat på 6 språng, men det var inhopp på trippelbarr och utsprång på maxat räcke, vilket gjorde att många rev hela linjen när de gasade på på 5 galoppsprång, så jag gjorde (typ) en så pass grov halvhalt att jag fick fatta galopp igen direkt efter trippelbarren, samlade ihop och vi klarade den linjen. 
 
Man kan ju tro att slutet ska vara lite lättare när 4/7 hinder varit ordentliga frågetecken, men nej. Inte. Sista linjen var på 5 hinder där jag typ tog ut all min fysiska kraft. Såhär på slutet av banan är Latte stark och jag måste kontrollera varenda galoppsprång. Så jag tog en halvhalt inför den största oxern jag hoppat i hela mitt liv, bröt naturliga svängen för att rida in på ett mer galoppsprång och hinna samla till 3kombinationen. Den var räcke, oxer, räcke och bara ett galoppsprång mellan varje hinder. Man fick bromsa in på A, rida fram och jag använde spöet för att komma fram över B och räta upp sig inför C samtidigt som man ber en bön för att den skulle ligga kvar. Tog ner insprånget i kombinationen men i övrigt gick det bra. Sen gasade jag på till sista hindret, plockade bort ett galoppsprång eftersom tiden varit rätt knapp för vissa. 
 
 
Att gå i mål med 12 fel borde egentligen kännas som en stor besvilkelse. Men jag kan inte säga om jag eller alla andra var lyckligast. Det jublet över sista hindret ger mig gåshud bara jag tänker på det. Det var en sån bana som krävde all koncentration, på 10/13 hinder och jag var nära på att bara drunkna bort i alla distanser jag skulle hålla koll på. Men den är skön att ha i bageaget, får en sån bra känsla när jag tänker på det! 
 
Sen skulle vi ladda om till terrängen, samla krafter igen haha! 

Lag-SM 2016 - Dressyr

Såhär, en vecka för sent. Jag har verkligen längtat efter att skriva dessa inläggen men det har liksom inte blivit av hela förra veckan eftersom jag just nu har ganska mycket i skolan. Plus som ni läst hade jag en svag sammanbrottsperiod precis innan SM där jag hade panikattacker titt som tätt. Iallafall är jag tillbaka nu och hoppas på att stanna mer än någonsin. Detta inlägget ska återgå till att handla om Lag-SM som var förra helgen. Imorgon kommer hoppningen och på onsdag kommer terrängen, men först ut - som alltid - Dressyren. 
 
Jag hade lite strul på framridningen med att jag var där för tidigt. Samtidigt var det hästar verkligen överallt. De hade delat av så ponnysar och hästar var på två lika stora delar av paddocken, men det var dubbelt så många hästar som ponnys när jag red fram. Jag red fram en kort stund, kände att hon var fin sen så fick hon skritta i 10 minuter som en liten paus mitt i. Det var inte helt optimalt. De var lite sena och sånt händer. 
 
Det hade gått bra för mina lagkompisar så  jag hade ju ingen press mer än att jag själv så himla gärna ville lyckas. Jag tycker hon var fin på banan, hon var lite spänd men fin ändå, hon kändes bra när jag red. Vi kan ju börja med att jag rider fel, och inte bara en gång. Jag missade helt från vilka bokstäver vi skulle göra skänkelvikningarna och tog en senare än jag skulle så vi fick oflyt. Dommaren blåste dock inte och vi red vidare, det var bara lite synd att se det efteråt i papprena. Men men. Hon gjorde ett jättebra travprogram och trots att hon blev lite hög i nacken vid vissa tillfällen var jag ändå väldigt nöjd. Skritten var också fin, dock hade vi rätt mycket som inte visade sig just denna dagen. 
 
Galoppprogrammet börjar bra, men i första förvända galoppvolten får vi ett omslag. Sen när jag försöker rätta det så blir det fel galopp två gånger innan jag väl får rätt galopp, och där försvann hela vägen och jag skulle ändå sakta av. Det var inte bara surt utan gjorde mig också lite försiktig i andra galoppen. Där gick det dock vägen, inga byten eller omslag så det blev lite revanch. 
 
Vi avslutade också rätt starkt, men mycket missar drar ner. Det är såklart surt att procenten blev låga och straffen höga, men överlag var jag faktiskt rätt nöjd om man bortser från vår totala galoppmiss. Vi gjorde garanterat det bästa för dagen och det får vi faktiskt vara nöjda med. Vi kunde inte gå och vara besvikna för det skulle dra ner hela laget om jag gick runt och var ledsen och missnöjd. 
 
Vi red på 58% vilket blev 63 straffpoäng.