LB Olofströms ridklubb

Jag delar upp inlägget för att detta skulle blivit way out gunghäst (mitt nya uttryck, haha) för långt annars. 
 
Framridningen var kaos. Skulle sagt att det var kul att tävla ponny, sen kommer man in på framridningen och alla rider som om de inte ens visste vad ordet respekt betyder. Blev så arg men försökte fokusera. hade inte mina hörlurar, men det gick ändå. Hade en helt okej känsla. 
 
Inne på lilla volten blev han lite spänd, kickade mot dörren ett par gånger när jag försökte åtminstonde lugna ner han. Det var en strykning innan min ritt, och då råkade jag bli lämnad själv innan nästa kom in, Alaska freakar ut. Där satt jag och försökte göra allt bra. Han ville inte ut i hörn eller nära väggen, men kände att det var ingen big deal. Galopperade runt, och han lugnade ner sig senare. Men han var ganska spänd när jag fick startsingnal ändå. 
 
Inne på programmet gjorde jag det bästa jag kunde utifrån hans spändhet. Programmet satt, vågade satsa i galoppökningarna, samlade där jag kunde men vågade inte göra ett helt optimalt skritt eller travprogram. Det var synd för traven på framridningen hade varit så lugn och taktmässig. Men men. Kände mig ändå helt okej nöjd med tanke på att vi inte tävlat på ett bra tag. 
 
Kände ändå att det blev en rättvis bedömning. Vi förtjänade runt 60, vilket vi fick - 61% med bra kritik. Stod just att han spände till sig och kunde lyssnat bättre. Men han var ändå bra, kom 3a av 6 starter, så blev första utanför placering. 
 
Har film senare om ni vill se? Jag har inte vågat mig på att se LB'n nämligen, haha... 

Gårdagens terräng

Igår var det alltså dags för mig och Helge att ge oss ut i den svåra terrängen. Trodde jag. Helge taggade till i startfållan efter en helt okej framridning, framhoppningen hade ändå gått helt okej, men jag hade bara fått 2-3 riktigt bra språng på 1m. Men i startfållan blev Helge superglad och kastade sig mot första hindret. Dock konstig distans dit men vad gör det, haha. 

Sen taggade vi igång galoppen lite, och trippelbarren som hinder 2 gick jättebra. Upploppet med, sen kom vi mot vad som andra hade märkt va banans svåraste hinder. Nummer 4, grinden ut på ett fält. Helge står emot, men jag rider min planerade väg. När man gått terrängen 6(!) gånger kan man den ordentligt. Ut svängen, mycket kraft i galoppen och peppande ord så kom vi över. Mot kombinationen jag tyckte va lite svår eftersom B-hindret va 110 högt. Men det gick jättebra, liten halvhalt innan första hindret, sen massa ben och en bra sväng. 
Hinder 6 hoppades i korsgalopp, märkte det way för sent för att kunna ändra, och då var det bara att köra ändå. Lång galoppsträcka till hinder 7, kommer jättestort och jag släpper tyglarna (en automatisk funktion jag har i mina händer för att inte dra hästen i munnen)... Får samla upp tyglarna ordentligt inför banans riktiga svårighet - trakhenern. Enbart 2 dagar gammal och nyligen avbarkad gjorde att den va typ vit, och solen lyste på. Helge kollade, men jag bara övertygade han med massa ben om, och visar inte min tvekan. 

Upp över 9ab, och snabb sväng till smala 10 går också bra, men jag rider en annan väg än planerat. Hade haft funderingar på den vägen jag red innan, men tiden va mätt på den inre av de vägarna när jag red den yttre. Men jag fick en optimal väg till svårigheten (jag inte ens märkt ut till svårighet) och den gick hur enkelt som helst. 

Helge kändes ovanligt fräsch och därför tvekade vi inte på hinder nummer 11, ett stort språng över och ner mot vattnet. Red mot vänstra nedskärningen i riset, sen lite galopp mot den smala husvagnen. Här kommer vi galet men lägger in ett extra och då går det bra. Upp över stocken mellan träden, sen ner mot smala land rovern, dock låg men högt ris och framförallt just smalt. Helge hoppar ju dock igenom ris så det gick jättebra. 

Vattnet struntade jag i vägar, fick order om massa galopp och det gick bra. Vita soffor ✔ Sen mot räcket med grav framför. Helge trycker sig mot vänster och vi kommer precis innanför flaggan. Upp över huset och full fart mot sista stora Öveds lådan. 
Som jag misstänkte va Helge helt inne i det, han kollade inte alls. Med en rak väg var Helge också med på vad han skulle göra så det gick felfritt in i mål. 


Jag skulle inte rida efter tiden, och jag red på där jag kunde, kapade vägar ibland, men va ändå 30 sekunder över tiden, vilket gav 12 tidsstraff. Men eftersom det fortfarande räknad som kval kan man inte klaga på helges fantastiska insats. Söndagens terräng va helt rätt för han. Den var svår, men han visade att han visst kunde hoppa ordentligt med rätt support från min sida. Ben om ordentligt. Igår ströp jag inte galoppen alls vilket kändes så bra! Och ja, Helge älskade att gå terräng i sitt micklem ännu mer, det känns så bra att rida på! 


Nu har ni fått instabilder istället för att jag skulle lägga över dem på datorn... Ni får de i bättre kvalitet och format senare, var bara tvungen att skriva om detta just nu, bästa Helge!

Helium H90 Dagstorp Resultat - Terrängen

Alltså ja, vad ska jag säga? Terrängen hade en del svårigheter. Det var en lång bana, och bla 6-7 svängen var svår, samt hinder 10 maxat ordentligt, stock med djuplandning  var inte heller det lättaste, eftersom backen var brant och hindret högt. Helge hade varit tveksam till framhoppningen, inte alls som han brukar. Tror det var med kombinationen tidig resa, bli väckt och sen aldrig varit där innan som gjorde att resultatet blev som det blev. 
 
Först börjar Helge rundan med att inte vilja lämna kompisarna, han bara tvärvägrar, och trots mitt tappra försök gick det minsann inte. Korrigerade han och gjorde om och gjorde rätt, det gick mkt bättre och sen flög vi iväg. Lite tveksam början men vi jobbade upp tempot, på hinder 6 tar Helge bettet och bara sticker, jag sitter där och får inte en syl i vädret, min lite för låga vikt gör att jag inte har ett skit att säga till om när han är på det humöret... Vi får lägga en volt och jag ryter till (med rösten) argt när han tvekar på 7an. Snacka  om att jag var arg när han inte lyssnar... 
 
Sen köttar jag på som bara den på den långa galoppsträckan, resten av banan klarar han utan att tveka, även det svåraste. Ingen tvekan på vattnet, inget på kombinationen och tempot var det inget fel på. Men med två stopp är man liksom körd. 
 
 
Nu blir det faktiskt såhär att jag kommer sätta på ett delta på Helges babypelham. Jag kände att jag hade noll kontroll, och jag har haft bettet ganska snällt nu faktiskt. Känns bättre att skärpa upp bettet istället för att behöva en stark hand. BelgeBus är lite stor, jag är lite liten, ska vi kämpa tillsammans får han lyssna lite också.