Längesen

Åh, en del av mig brister. Saknar att hoppa min fantastiska ponny. Verkligen det gör ont-saknar. Men den tiden är förbi, och jag ångrar att jag inte tog tillvara på denna tiden mer, samtidigt var jag ju väldigt rädd och osäker, men jag blir ledsen för jag inte där mentalt att ge alla förutsättningarna. 
 
 
 

It will never change me and you

We're only getting older, baby
And I've been thinking about it lately
Does it ever drive you crazy
Just how fast the night changes?
Everything that you've ever dreamed of
Disappearing when you wake up
But there's nothing to be afraid of
Even when the night changes
It will never change me and you
 
 

Favoritbild

 Denna bilden är den garanterat finaste som finna på Alaska. Minns hur snygga vi var när vi red i denna outfiten. Tror jag gav upp det röda när det röda hjälmöverdraget inte passade min nya hjälm. 
 
Det finns inte dokumenterat någonstans mer än att jag planerade det. Men minns ni det? Har jag ridit både dressyren och banhoppningen i röd kavaj på denna tävlingen? Trodde aldrig jag gjort det, men nu ser jag iallafall mina texter och det verkar som det? Osäker om jag bangade dock, men ja. Det finns så mycket mer att minnas från denna tävlingen faktiskt. Typ hur glad jag blev över 4e-placeringen, SM-kvalet och min första felfria terräng. Debuten med Lallson. Det är snart två år sen vi gjorde denna tävlingen. Ändå kan jag terrängbanan utantill och hur varje språng var, hur jag fick hålla tillbaka för att sätta optimaltiden. Det var verkligen guld värt. 

Älskade ponny. Älskade ponnytävlingarna. En del av mig och mitt hjärta kommer verkligen alltid sakna detta. Även om storhäst har sina charmer, så var denna tävlingen verkligen perfekt. 65% i dressyren, 0 fel i banhoppningen och 0 fel i terrängen. För att efter denna 4e placeringen bland 24 starter åka till udden, och sätta andra kvalet till P90, bli 2a av 9 starter på 68% i dressyren. Alltså jag kan rabbla siffror och fantastiska minnen i evigheter när det gäller denna ponnyn. Jag kommer aldrig glömma honom.